Där ingen skulle tro att någon kunde bo

Det är andra gången i livet som barndomsvännerna Reidar och Frank rymmer från allt och alla för att ge sig ut på äventyr. Den här gången har de sökt sig till den isolerade fyrstationen Skrova i Vestfjorden innanför Lofoten.

När hon väl hade bestämt sig tog det bara ett par veckor innan hon gjorde slag i saken. Vänner och familj trodde hon hade blivit galen, men Marit lämnade storstadslivet i Oslo och flyttade till en liten väg- och strömlös stuga i Blefjell, Buskerud.

Under sitt första år tillsammans levde Samuel och Pernille i ett tält på Svalbard. Ett fallfärdigt gammalt finntorp som stått tomt i mer än 40 år blev deras nya hem, när de kom tillbaka till norska fastlandet.

Längre västerut än på Nautøyna i Sognesjøen bor det inga människor i hela Norge. Livet på denna lilla ö längst ute i havsbandet kan vara hårt utsatt av väder och vind, men här har grannarna Jon och Johanne gott stöd av varandra.

En sviktande hälsa till trots väljer Roger att bo kvar i det numera nästan helt övergivna fiskeläget vid Annsteinsundet utanför Trøndelagskusten. För där hälsan är svag är viljan desto starkare.

Få människor i Norge om ens någon bor så ödsligt som Per Edvard, med mer än två mil till något som kan sägas likna en bilväg. Här ligger Mollešjohka, med ändlös vildmark i alla riktningar.

Ödegården Øvre Brekkebakkane hade stått obebodd i decennier när Tor-Evert fick ögonen på den. Trots att gården i princip betraktades som obeboelig var valet klart för Tor-Evert - här ville han slå sig till ro.